Äntligen är det väck. Det dumma gipset. Kan inte med ord beskriva hur skönt det känns. Men givetvis mest skönt för Marley. ”Mamma, borta” . Jag grät. Givetvis. Nån slags blandad kompott känslor som vällde över.
Marley har äntligen kunnat bada. Bara en sån sak. Att plaska runt i badkaret med sina ankor i alla färger, hinkar och bubbel i överflöd. Om vi har ett stort badkar, typ en pool? Nej, inte alls! Men allt skulle i. Alla ville vara med och fira. En fest man inte vill missa i första taget!
Marley har också kunnat spendera dagen på dagis, med alla sina kompisar hon faktiskt inte sett på hela sommaren.
Marley har fått glass, inte bara hon har fått glass utan också väggar och dörren till sushi-stället vi va på har också fått smaka glass i stora lass. (Förövrigt en av stans bästa sushi-ställen, thai-wok-nånting på Hantverkargatan.)
Man har liksom fått leva rövare. Det är hon värd. Det är ändå det minsta man kan få begära att smeta glass på väggarna efter sitt gips-trauma.
Inte nog med det har man fått sitta på baren och domderat. Talat om hur för personalen hur saker och ting ska skötas.
Hon har haft en bra dag! Men imorgon är allt som vanligt igen. Tillbaka till sitt koppel.
