När jag väntade Mingus och Marley mådde jag oerhört dåligt. Vi snackar tortyr. En långsam död. Det kändes så. Åkommer och ångest till max. Tänk att ett liv kan förpesta oss så fasansfullt mycket. Ett liv,det ska ju vars något positivt. Inte för mig, inte då.
Men givetvis nu.
Dock inte detta jag vill skriva om utan rätten att få vara kvinna efter en förlossning inte ett rinnande mjölkpaket med stämpeln ”nu är jag mamma”. Nej helvete heller! Jag vägrar! Jag är mamma men i första hand är jag Tilde.
När jag fick Mingus. En 4kilos klump ren och skär kärlek så ville jag hitta tillbaka till mig själv,mitt liv och mina vänner. Få upp min sociala-energi som va död. Helt jävla död!
Jag pumpade ut lite mjölk eller rättare sagt några liter och gick ut och dinerade med vänner. Lite nervös och som Bambi på hal is satt jag i min klänning och bultande pattar. Klänning var det ända som passade min svulstiga kropp. När alla skulle vidare så längtade jag så sjukt mycket hem till min lilla prins att jag sprang hem.
Givetvis hade allt gått jättebra och Mingus hade fått lite grabbtid med sin pappa.
Nästa gång jag skulle ut så gick det bättre. Jag hängde i en bar. Drack båda drinkar,shots och öl. Tjuvrökte,skakade min stora rumpa till några hits och panikpumpade brösten i handfatet. Äntligen. Så jävla kul hade. Det var jag värd.
Jag njöt!
Tills BOOM, jag träffade en bekant av manligt kön som sa ”men Gud har inte du precis fått barn,och ute redan”… Tittade på mig med blicken ”Gud-vilken-risig-morsa”
Tack!
Fan,varför ska det vara så?! Vi kvinnor är värda en sån jävla fest efter allt vi går igenom och utsätter våra kroppar för medan männen kan sitta bakåtlutad i en chesterfield-fåtölj,röka en cigarr och dricka nån jäkla grattis-pappa-konjak. Inte okej. Inte nånstans.
När Mange (Mingus pappa) gick ut. Vilket han gjorde som alla andra pappor båda kan och gör under hela vår graviditet är det inte konstigt alls. Går han sen ut en sekund efter ungen fått ut sitt tryne får han en dunk i ryggen och man säger grattis..
Men jag som mamma får skuld. Skuld att jag inte är hemma med min nyfödde.
Låt oss nyförlösta eller mammor överlag gå ut ifred. Vi är inte sämre för det. Vår rätt som människa,som kvinna som hen eller vad fan som helst. Vi slutar inte leva efter vi fått barn. En ny epok i våra liv som måste firas! Bannemej!
Så dansa,drick,njut,gå ut,gå på disko,lufta er mjölkstinna pattar. Det är vi värda!
Skål!
Helt rätt!
Det här med att folk ska yttra sig om vad som är rätt och fel hela jäkla tiden. Om alla tar hand om sitt eget och slutar klanka ner på andra eller se ner på folk bara för att man själv inte lever så. Alla är olika helt enkelt, världen skulle bli lite lättare att leva i om folk förstod det.
🙂
Exakt! ❤️