Trafikkaos,

Tack vare alla underbara studenter..

Idag har jag tillbringat mitt liv i en bil. Min bil men ändå. Jag har i princip legat i ett studenflaks arsele hela dagen… Min bil har fått smaka på allt från cider till mellanöl…
Jag har fått sett både rumpor och tröjlösa studentskor.

Det gör verkligen ingenting att de sköljer ner min bil med alkohol, stoppar upp trafiken så man får krypköra runt stan,inte heller att dem tvättar min bil ren med cider såhär i pollentider. Nej,vem bryr sig?!
Inte jag! Herregud de har ju tagit studenten. Det har inte jag.
Jag är mäkta avis! Man har tyvärr ingen ner-klottrad studentmössa att visa mina barn. Men jag är glad ändå.

Kommer ihåg själv när jag vartfall åkte flak. Det är ju en möjlighet trots ingen studentmössa på pallet. Du stod man där, genomblöt lite små schelande med ögonen och åkte tusen varv runt Stureplan. Coolt. Jomantackar!!!!!
Sen hoppade man av barfota och gick ner i tunnelbanan och tog tuben till en mottagning. Mäktigt. Man va cool på något riktigt nördigt sätt.

Låt mig då berätta om min första gå-ut-på-krogen-upplevelse.
Håll i er nu. Håll i er hårt.

Jag var 14år.
Mamma var på landet. Då bjöd jag över jäntorna. Vi öppnade dyrt rödvin som mer smakade röv-vin. Så fruktansvärt äckligt när det nuddade tungan så att man ville spy. Kraftfullt. Man fick typ huvudvärk bara att dofta på korken.
Iförd lyssna noga-silverbyxor, de högsta platå-skor ni nånsin skådat(asså jag gick på styltor) och nån oklar topp och med en krigsmålning att en vålnad skulle bli blöt.
Pengar. Pengar. Ja det var givetvis ett stort problem med raska steg gick jag till mammas myntskål och hällde ner alla mynt i min turkosa lackväska. Som om det inte räckte la jag också ner min mammas mobiltelefon i den ryggsäcken.

Hela vägen ner till stan gick jag lite lätt bakåtlutad. Fantastiskt. Avslappnat.
Utanför Gino (det coolaste stället då) valde jag att ta upp ”min” mobiltelefon och ”låtsas-prata” men någon ball kompis. Min diskreta mobil telefon liknade en stor tegelsten med världens längsta anten man drog ut när man pratade.
Asså vi snackar världens första mobillur.

In kom vi. Men bestämde steg tågade vi fram till baren. Beställde varsin stor stark. Hällde ut alla mynt på baren och började räkna mynten. Inte ett dugg pinsamt. På med ryggsäcken, mobilen på bardisken och sippandes på min öl kände jag mig som världens tuffaste brud i lackförpackning. Amen.

Snipp, snapp slut så va min utgångssaga slut.