Så känner jag mig idag! Ni vet sådär så man vill dra täcket över huvudet men man skulle liksom nocka sig rejält i nyllet i det draget. Helt oduglig! Mensig och jävlig! Lite sur och gnällig. Ja,ni vet hur man känner sig just den sköna perioden en gång i månaden. Sitter nu och kollar på sjuans ”she got the look” eller vad det nu heter och känner att än finns det hopp (ler).
Denna blodiga dag har jag tillbringat med mina små juveler och en av mina äldsta vänner och hennes två barn på Junibacken.
Carolina och jag…
Visst har det varit tufft! Man har svurit och svettats då Marley haft en sån där skön dag och fått ett utbrott och lagt sig på golvet och alla andra har tittat på mig och tänkt att jag är världens sämsta människa (eller tyckt synd om,låter det vara osagt) Ibland får man sånna dagar också. MEN, att då sitta och luta sig tillbaka och höra Astrid Lindgren berätta om alla ljuvliga karaktärer har fått mig att känna mig lite bättre tillfreds.
Att minnas då man varje lördag hyrde Madicken. Satt med sin väl utvalda lördagspåse och titta på den söta tjejen med sitt vackra långa hår och sin busiga lillasyster kändes så underbart.
Emil i sin snickarboa, Ida hängandes i flaggstången… Åka över Vasastan och se lillebror vänta på Karlson på taket. Åka in i hans lilla takhus. Minnas hur man alltid ville ha samma medicin när man var sjuk som liten. Godis.
Som sagt allt var så underbart. Tänk att man fått växa upp i Astrid Lindgrens underbara magiska sagovärld med alla dessa fantastiska barn. Lycko oss! Allt jag behöver från och med nu när jag har denna hemska vecka är Astrid Lindgrens ljuva stämma. Då mår jag bra igen!
Det enda barn behöver är faktiskt sagor gjorda av Astrid Lindgren och massa kärlek.
