Packad och klar… Gosat sönder min familj och nu beger jag mig till Arlanda för att delta i fångarna på fortet.
Sitter lite lätt svettig och klibbig i taxin och undrar vad i helskotta har jag gett mig in i…?! Känner hur magen dansar disco och svettpärlorna har rave mellan bröna. Men, det ska nog bli bra detta också!
Om jag nu blir inlåst i första cellen så kan jag alltid glädjas åt detta:
Jag kommer att få duscha sålänge jag vill. Kanske kan jag t.o.m bada.
Ligga i ett skumbad i ren och skär tystnad.
Jag kan ligga o Zappa på tv:n
Jag kan bläddra i oändligt många blaskor. Jag kan faktiskt öppna min bok jag köpte för ett halvår sedan.
Jag kommer att kunna äta. Alltså jag snackar äta ordentligt. Långsamt. Inte hälla ner maten i strupen.
Jag kommer att få hänga med massa sköna människor förhoppningsvis.
Men framförallt kommer jag att få vara med i det program jag och min älskade morfar satt fastklistrade framför varje fredag.
Bara en sån sak. Morfar kommer bli jätteglad från himlen.
”Morfar nu ser du till att jag inte blir inlåst det första som händer”
Nu behöver jag verkligen ”lycka till” i massor..
En söt och cool tjej på samma gång:)
Tack!